Det är jobbigt att vakna och sakna
Inatt har jag vaknat en miljon gånger. Vart upp på toan lika många... Varje gång jag har vaknat har jag saknat Linus och Jonte nå fruktansvärt. Det är svinjobbigt att vara utan dom båda.
Igår innan jag kunde somna, låg jag och tänkte på dom här 9 månaderna som kommit och gått. Jag blir så glad då jag tänker på att jag när som helst får träffa min bebis för allra första gången men samtidigt inser jag att alla mysiga stunder jag och Linus har haft med magen, kommer att vara förbi. Det känns lite bitterljuvt då vi båda har älskat magen hur mycket som helst. (Trots att man harhaft dagar man bara har känt sig fet!!!) Men magen kan jag absolut leva utan, bara jag får ut lillkillen :)
Inatt har jag trott flera gånger att det är dags. Jag har haft sån jäkla "mensverk" och samtidigt känt ett sånt jäkla tryck i dom "nedre regionerna" men bebis är kvar där inne ändå.... Jag tror att jag ska be bm undersöka mig på tisdag då jag ska dit, om det inte har satt igång innan. Så att inget är på tok eller så..
Än har jag inte stigit upp och ska ligga kvar här så länge det är möjlig. Det vill säga, tills lullis kommer och terroriserar mig. Det är rart med barn :) Utan henne i veckan, hade jag nog gått och blivit kockowahiba. Hon är så underhållande den här lilla damen och man kan inte annat än att skratta då man ser henne. Lillpilly som har blivit så stor. Hon kommer att hata att inte få all uppmärksamhet då våra nybebisar kommer. Och gud vad hyss hon kommer att lära dom! :)
Nu hör jag hon, så det är bäst att lägga undan ipaden och göra sig beredd på svettiga småfötter i ansiktet. Livet känns lätt i dag. Trots att vi är inne på 4e dagen över vårt beräknade datum..
Ha en bra dag!