Det finns dom som har det sämre..
I går kväll somnade Alfred just efter 19.00, vaknade just innan 24.00 och var vaken till 03.00 och kl 05.00 var det dax att stiga upp tyckte han. Mer sömn än så blev det inte. Han har inte riktigt ro i kroppen att somna, så vi får väl se hur länge det tar innan han däckar. Han ligger för tillfället på min mage och ser barnis på tvn. Mysfaktorn är skyhög!
Det värsta med att Alfred åker på magsjuka är inte att man inte får sova, eller att man måste torka spya (det är det lindriga!) utan det är att när han spyr, blir han så fruktansvärt rädd och det är det som är det värsta för mig. Oftast kastar han sig i min famn då han känner att det är dax och oftast får jag all spya över mig. Det är då, när jag känner hur han spänner hela sin lilla kropp, allt vad han kan för att hålla emot och sen paniken han får då det inte går att hålla tillbaka det något mer och det bara sprutar ur både näsan och munnen.
Jag hatar att se honom så här mer än allt annat.
Endel kanske tycker att jag är knäpp. Jag förstår att många andra har det mycket värre då det finns barn som har någon fruktansvärd sjukdom eller så. Och självklart är ju det hur hemskt som helst. Det önskar jag verkligen ingen. Men eftersom vi inte har varit med om nått sånt (tack gode gud för det!) så är magsjuka det värsta som
finns för oss. I nuläget i alla fall.
Varför blev man inte smart och uppfann ett botemedel för magsjuka?! Kanske i nästa liv...