Måndag
Det tog hundra år att söva barnen igår kväll. Dom var så sjukt busiga och låg bara och skrattade.
Busfrön.
Båda barnen sover i sängen med oss nu. Estelle håller på att få tänder och vill ligga nära. Alfred har kraftig separationsångest och ska också ligga riktigt nära. Det är mysigt och jag tycker inte att det gör så mycket. Det går över och snart vill dom ha sitt vanliga space igen.
Jag passar på att njuta och gosa lite extra.
I kväll kommer Linus hem. Jag tror inte att vi har så mycket inplanerat och det känns skönt. Att bara få släppa några dagar känns helt okej. Efter denna veckan behöver jag få vila lite.
Estelle har blivit så stor. Hon är så lätt att ha med att göra nu. Hon är lätt att klä på. Hon äter själv. Hon leker mer med Alfred och mer själv. Hon skrattar mycket och är väldigt bestämd. Som hon kan jävlas med Alfred ibland!
Hon förstår så mycket också. Nu kan man säga åt henne att gå och hämta grejer, och hon förstår och fixar det mesta utan att fundera. Stora tjej. ❤
Varje morgon springer hon nyfiket in på dagis. Hon står där i hallen och spanar på dom andra barnen. Hon vågar sig längre och längre in varje gång. Hon skulle älska att få vara där och styra och ställa.
Men hon får vänta tills i januari.
Det värker i hjärtat att veta att hon snart ska skolas in.
Alfred har också blivit stor.
Han älskar köttbullar & spagetti Och korv & makaroner.
Han älskar gult & orange.
Han vill läsa en bok på kvällarna nu. Det här han inte brytt sig om tidigare.
Han har blivit blyg.
Han är 103cm & väger 16kg.
Han funderar mycket och frågar ännu mer.
Han pratar så mycket ibland att öronen blöder.
Han har tappat öronen. Oj vad ofta vi får bråka men fy vad jag älskar honom ändå. Min stora kille 💙