En ursäkt
Det ska kännas bra då man får en ursäkt. Det gjorde det inte igår. Jag blev bara mer irriterad, just därför att det var inte en genuin ursäkt utan det var mer som ett " förlåt, nu har jag gjort mitt"
Ber jag någon om ursäkt så tycker jag att man först och främst ska veta varför man gör det och för vad man ber om ursäkt för. Det fanns ingen logik i det alls...
Jag vet att den här personen har pratat skit bakom min rygg en längre tid. Vilket i sin tur har gjort att jag har tappat all respekt för henne. Till och med det som skrevs på Ninas blogg riktade hon mot mig, då jag egentligen inte ens hade något med saken att göra.
Givetvis ska man få säga vad man tycker. Det får alla människor göra. Men vad jag för mitt liv inte kan förstå, det är varför man inte kan säga något direkt till mig i stället för att springa runt och säga saker till alla andra förutom mig.
Ett exempel som jag och mina kopisar nu i efterhand skrattar åt, det är det här med Thea. Thea hatade mig där ett tag pga att hennes kompisar gjorde det. Thea själv kunde inte säga till mig vad jag hade gjort henne, utan det var sen i efterhand, då hon slutade umgås med sina dåvarande vänner, hon kunde berätta för mig vad det var som egentligen hade hänt. Sen bad hon mig om ursäkt. En uppriktig och genuin ursäkt. Det är sånna människor man uppskattar i längden. Sånna som vet att dom har gjort fel och dom står för det. Och som även vill rätta till de fel dom har gjort.
Som sagt så skrattar vi åt det där nu. Inte bara vi utan Thea också.
Jag är inte guds bästa barn, även om jag gärna vill tro det iblan. Jag har fel och brister precis som alla andra. Men i stället för att gå omkring och snacka skit om mig, kom då istället fram till mig och berätta för mig vad ni stör er på. Så att jag kan göra något åt det. Det är så vänner gör!