Torsdag kväll packade jag och Emma in oss i hennes fars bil och åkte till Umeå. Åh vad jag tycker om den staden alltså!
Vi såg lite tv sen somnade vi.
Fredagen klev vi upp tidigt, sen kastade vi oss ut på stan och spenderade väldigt mkt pengar. Jag köpte så himla mkt fint:) Men även till två av mina sytrar och till Linus såklart!
Sen drog vi och handlade lite mat och vin sen hem, laga middag (Emma stod för den biten såklart) och drack lite vin. 20.20 somnade jag :)
Lördagen gick vi en snabb sväng till på stan, men då handlade jag bara kläder till L, Emma sålde några böcker också. Sen på max för att äta och efter det packade vi in så mkt i bilen som rymdes och började resan hem i gen.
Väl hemma umgicks vi med våra andra superfina damer. Dom kan verkligen det där med att få en att skratta! Det är dom himla duktiga på:)

Idag hade vi en lektion, som bestod av att skriva prov. Som ändå gick ganska bra. Vissa frågor var som rena grekiskan för mig, men jag hoppas då innerligt att det gick vägen. I morgon väntas ytterligare ett prov. Dock med Hjördis, så jag ska nog inte förvänta mig att det kommer att gå lika bra där. Hon är en hård nöt att knäcka...

Nu är tvätten i gång, så nu ska jag dra dammsugaren och skurkäppen en sväng. Sen blir det pluggning för hela slanten!

Snart kommer Linus hem! Som jag längtar! :)

Det ska kännas bra då man får en ursäkt. Det gjorde det inte igår. Jag blev bara mer irriterad, just därför att det var inte en genuin ursäkt utan det var mer som ett " förlåt, nu har jag gjort mitt"
Ber jag någon om ursäkt så tycker jag att man först och främst ska veta varför man gör det och för vad man ber om ursäkt för. Det fanns ingen logik i det alls...
Jag vet att den här personen har pratat skit bakom min rygg en längre tid. Vilket i sin tur har gjort att jag har tappat all respekt för henne. Till och med det som skrevs på Ninas blogg riktade hon mot mig, då jag egentligen inte ens hade något med saken att göra.
Givetvis ska man få säga vad man tycker. Det får alla människor göra. Men vad jag för mitt liv inte kan förstå, det är varför man inte kan säga något direkt till mig i stället för att springa runt och säga saker till alla andra förutom mig.
Ett exempel som jag och mina kopisar nu i efterhand skrattar åt, det är det här med Thea. Thea hatade mig där ett tag pga att hennes kompisar gjorde det. Thea själv kunde inte säga till mig vad jag hade gjort henne, utan det var sen i efterhand, då hon slutade umgås med sina dåvarande vänner, hon kunde berätta för mig vad det var som egentligen hade hänt. Sen bad hon mig om ursäkt. En uppriktig och genuin ursäkt. Det är sånna människor man uppskattar i längden. Sånna som vet att dom har gjort fel och dom står för det. Och som även vill rätta till de fel dom har gjort.
Som sagt så skrattar vi åt det där nu. Inte bara vi utan Thea också.

Jag är inte guds bästa barn, även om jag gärna vill tro det iblan. Jag har fel och brister precis som alla andra. Men i stället för att gå omkring och snacka skit om mig, kom då istället fram till mig och berätta för mig vad ni stör er på. Så att jag kan göra något åt det. Det är så vänner gör!