onsdag 5/2
Det har gått ett bra tag sen jag var in här och mycket har hänt.
Jag har hunnit vara sjuk en hel del. Ätit penicillin, blivit sämre, åkt ambulans, blivit inlagd i Piteå, fått ta en hel massa prover, röntgat hjärnan, fått mediciner, åkt hem, vilat, vilat lite till, börjat om och jobba, gått ner i tid så att jag bara jobbar 50% ett tag, varit på dop, lekt med barnen, myst, osv osv...
Efter många om och men känner jag mig äntligen som mig själv igen. Det är länge sedan jag kände mig pigg i kroppen så det känns skönt. Det är härligt att vara tillbaka till jobbet igen också! Mina & barnens rutiner har jag saknat. Allt rullar på och flyter på så bra nu när vi kommit in i vardaglunken igen.
Igår var det dock en tung dag. Även om den var fylld med mycket skratt. Det var mormors 3årsdag. 3 år har kommit och gått sen hon dog. Och jag har saknat henne varje dag.
Mormor hade älskat att få se barnen växa. Hon hade älskat att få se Fanny vara vild. Hon hade älskat Estelles humör och Alfreds guldiga lockar. Hon hade älskat Lillys stora hjärta, Harrys humor och Astrids lillgamla personlighet. Fan vad hon hade älskat dom.
Det finns banne mig ingen som hon. Hon var mästaren i livets skola. Hon kunde man fråga vad som helst utan att någonsin känna sig korkad. Man fick skratta, gråta och äta obegränsat med henne. Hon var lilla mormor. Lilla Gun ❤