Alla dessa känslor...
Jag börjar gråta för ingenting, blir hiskeligt arg och upprörd över hemska saker som händer, (som jag i vanliga fall har kunnat skaka av mig någorlunda) jag blir irriterad på folk som gnäller över skit saker, Om Alfred gör nått gulligt svämmar kärleken i hjärtat över och jag blir direkt tårögd och börjar ibland störtlipa.
Jag tror att det har att göra med mordet på Lisa, att ett barn som var i harry och alfreds ålder, nyligen gick bort i cancer och även på grund av Marielle som har delat med sig av hennes cancerkamp på instagram i veckan. (Fy fan vilka kämpar det finns där ute alltså! Hatten av till er alla!)
Det händer så mycket hemska saker runt om oss hela tiden. Och på nått vis har jag gått från att vara en rätt iskall jävel till att vara världens mest känslosamma. Förmodligen är det väl också för att jag är mamma nu och jag är så livrädd att nått ska drabba Alfred. Hur ska man ens kunna låta dom gå obevakade från huset? Jag kommer inte ens låta honom gå och hämta posten själv då han är 33 år!
Jag har i alla fall dom senaste veckorna lärt mig att inte gnälla över petitesser, att i stället uppskatta dom små grejerna, tex att man får sova till kl 6 I stället för till 4, att ungen bara sliter upp dörren 9 i stället för 10 gånger då man sitter och skiter, att man hinner äta middag ihop minst 4 av 6 gånger då linus är hemma osv.. Har man ett problem, lös det för fan i stället för att sitta och tjura över det. Livet är kort, ta vara på det!
Nu ska jag ta mitt känslosamma jag och gå och lägga mig. Jag har lipat som en bebis till prinsbrölloppet i dag så jag är helt färdig! Sov gott!